När juldagsmorgon glimmar

Då är det så här fint vid havet. God jul!

Mitt hus!

Här stannar jag i jul, eller faktiskt ända tills nästa år. Som Kristina sjöng i sången: "en plats där jag får vara stilla, där ingen tränger sig inpå".

Årets "lika som bär"

Ja, jag vet att ingen av dom är speciellt aktuell just nu. Men denna upptäckt gjordes i år, hemma i tv-soffan, och insikten slog ned som blixten från en klar himmel. Årets "lika som bär" är den emotionelle sångaren Josh Groban och 80-tals-utomjordingen Alf. Och detta är inte menat elakt alls, och inte förnedrande för någon av dem. Det verkar vara fina pojkar båda två. Det är bara ett rent sakligt konstaterande, och håll med mig; är dem inte nästan osannolikt lika varann?

Årets ambitiösaste och årets roligaste

Henry Hey som tonsatte en av Sarah Palins pinsammaste intervjuer, den med Katie Couric, måste kvala in som årets ambitiösaste. Ju fler gånger man ser klippet, desto mer framträder melodin ur de yviga harmonierna och nu kan jag titta på originalintervjun och sjunga med. En klockren jazzhit!



Samma intervju karbonkopierades av Tina Fey och gjordes till ett hysteriskt roligt inslag i Saturday Night Live. Det folk till en början inte förstod var att Fey använde Palins exakta ord. Självaste CNN gjorde ett avslöjande inslag om detta, se klippet nedan. Tina Fey kvalar in som årets roligaste!

Terapi-TV (i avdelningen årets)

Eftersom tv:n, trots löften, inte fungerade i lägenheten i N.Y lärde jag mig för första gången att ful-ladda ned. Och trots att jag inte tittar på tv i övrigt så skulle jag ändå vilja drista mig till att utropa följande till årets tv-serie: "In treatment". En annorlunda hbo-delikatess för alla som inte behöver csi-agenter eller skruvade hemmafruar till hjälp för att fly vardagen en stund. Det kan räcka ganska bra med det vanliga, mänskliga psyket. Serien bygger på den israeliska tv-serien "Be 'Tipul". Tokigt stilige Gabriel Byrne spelar, med ytterlig briljans, terapeuten Paul Weston, som tar emot patienter i psykoterapi i en utbyggnad av sitt hem. (Jag läste förresten någonstans att Gabriel Byrne inte kunde gå ett kvarter i N.Y utan att bli stoppad av riktiga terapeuter som lovordar hans trovärdiga insats som fejk-terapeut). Vi får följa en patient per dag, och avsnittet på 25 minuter är helt enkelt deras sejour hos terapeuten. Vi får följa Laura som har problem i sitt förhållande, och med män generellt. Alex, en kaxig pilot inom flottan som i Irak fått order om att släppa en bomb över ett hus där det visade sig vara flera barn. Sophie, en intelligent tonåring och ett OS-löfte inom gymnastik, som försökt ta sitt liv några gånger men förnekar det. Jake och Amy, ett par som söker upp Paul Weston för att få råd i frågan om att behålla ett barn eller inte, och blir kvar i en skenande parterapi. Slutligen får vi följa terapeuten själv när han söker upp sin egen gamla terapeut och handledare Gina för att få prata om sina problem med yrkesrollen, frun och livet i övre medelåldern. Kameran filmar ur få vinklar och lämnar nästan aldrig behandlingsrummet, med undantag för Pauls sessioner hos Gina. Nästan aldrig hörs pålagd musik. Skådespelarinsatserna är rakt igenom briljanta, till och med Blair Underwood i rollen som stridspiloten Alex berör in i märg och ben. Säsong 2 kommer 2009. (Och ja, jag ska köpa serien. Eller om någon som köper julklappar till mig läser det här, så önskar jag mig den i julklapp).

Det börjar vara dags för årets...

Olika årets. Låt mig börja i all enkelhet; årets tidningsframsida. Den som fick mig att skratta högt i kön på Konsum, och trots mina med-kunders misstänksamma blickar ta fram mobilen för att fota av. Jag undrar om det är nåt indie-kid med svinbra humor som är rubriksättare på Hänt Extra.