torsdag

Det finns ingen författare värd namnet, som inte skrivit något om sin katt.


Han räknar liksom in. Eller känner han bara in tempot? Det verkar, för mig, som att någon går i tre 3/4-delstakt och någon i 6/8 dito. Kanske är jag yrkesskadad.

Han vänder sig om ibland och tittar mot bakre scenväggen. Och ibland verkar han frågande söka någons blick tvärs igenom rummet mot bakre väggen av teatern. Jag får för mig att det är något jag inte vet, något eller någon jag inte ser. Finns det någon där, vars välsignelse han behöver för att fortsätta läsa för oss?

Rörelsen när han läst en dikt klar. Som hade han gjort mål i en VM-kamp. "Yes!"

Vi känner oss utvalda. Det vilar en hungrig, förväntansfull stämning i teatern, som är fylld till sista stol. Har någon annan fått se det vi får se ikväll, den här skärpan, den här humorn? Det här snudd på nakna? Han har alla i sin hand, det finns inga tvivlare ikväll.

Jag skulle kunna lyssna hela natten.

söndag

En tidig helgmorgon i november


Jag har ett extrajobb. Eller, extra och extra. Jag har ett jobb, ibland. Jag har liksom olika, det är svårt att säga vad som är jobbet jobbet. Livet är ett arbete, sa en trist farbror en gång. Just detta jobb är jag outbildad för, det är dåligt betalt och har dessutom gett mig problem med mina pickliga gitarr- och pianohänder. Och ändå känner jag mig så priviligierad. De tidiga morgontimmar jag spenderat här i helgen, innan alla andra kommer och börjar tända lampor och sätta igång kaffebryggare, är ren och skär lycka. Först den orörda snön på parkeringen. Alla vackra ljusen. Träden. Tystnaden över det intilliggande stallet. Sedan; sätta på ugnarna, och ljuset från dem. Jag jobbar i mörker en stund, bara i skenet från ugnarna, det skulle kännas som ett helgerån att tända lysrören i taket och förstöra alltihop. Radion får vara tyst en stund till. Jag går ut i matsalen, väljer ut ett gott te att börja dagen med. Spöket spökar för mig då. Först blir jag lite rädd. Sen säger jag, bort mot skåpet längst ned i salen, att du skrämde mig visserligen men det gör inget. Efter ett par timmar ramlar dem in, en efter en. Kollegorna. Vi pratar, skrattar, fikar frukost och fiffar inför öppnandet klockan 11. Jag avslutar, städar ihop och är hemma innan lunch.

Dagens förvärv.

Lussebullar i närbild.

fredag

Frida och småfåglarna

Vi repar i logen innan Fridas gig. Försöker lära oss texten på "Birds". Det blev en fin liten film.

tisdag

Random New York del 2

Så, här kommer resten. För kännedom; den del av min splittrade tvillingpersonlighet som är nitisk A-människa (och inte haft så mycket för sig på ett tag) har naturligtvis tagit business cards på varenda ställe hon besökt och är nu i full färd med att sammanställa en lista med fina ställen av högsta egenintresse (mat, musik, shopping). Så om någon ska åka dit och vill ha lite tips, lämna en kommentar nånstans på min sida med en mailadress så skickar jag.

Hudson River.

Det här känns det som att man aldrig är med om i New York. Greene str ligger helt öde och tom när jag går hem en natt. Mycket vackert ljus.

Åt andra hållet.

Jag har alltid undrat hur dom gör. Det visar sig göras för hand, på stege. 42 str.

Och på 42 str måste allting glittra och glimma och göra av med mer el per dygn än, ja... nåt litet land någonstans. Till och med tunnelbaneskyltarna sprakar och blinkar.

Storstationen. Visade vara en sorts amerikansk pepp där. Mycket fin hall.

Dubbeltydighetstemat fortsätter. Jag har gjort det till en sport att hinna se när det händer, och hinna dra fram den kamera som är närmast till hands.

Som ni ser är det olika ställen hela tiden.

Stanna eller gå, stanna eller gå...

Det sker även i dagsljus.

Kanske stanna.

Poliserna samlas innan Halloweenparaden. Det måste ju vara bästa kvällen på året för att begå brott, eftersom hela New Yorks förenade polisstyrka stod och hängde på 6:e gatan.

En liten fjäril som drar en pumpa.

Tiles for New York. Skolbarn och andra har fått måla kakelplattor i samband med 11 september-attackerna. Dessa har sedan hängts upp längs två långa stängsel, och bildar ett sorts minnesmonument.

Jag sitter och hänger vid Kingston Av ute i Brooklyn. Inget ställe att hänga på egentligen, men det var så fint i solen att jag inte ville gå ned i tunnelbanan. En parkbänk vid storvägen fick duga.

En ensam Halloweenfirare.

Mysfika med Calle på Grey Dog.

Spök- och häxkakor på Amy's Bakery, Bleecker str.

Niklas sjunger på showcasekväll på Comedy Club. Det var roligt att se hur han, och det andra svenska bandet Ghost vs. Sanne, faktiskt fullständigt skåpade ut sina amerikanska kollegor.

Americanos, movies and chinos... Random gubbe på stan. Random slips.

Min vän Bob utanför Toad Hall med Joe, som jobbar i baren.

Spenatpizza på vägen hem kan vara grejen emellanåt.

Kyrkan jag inte kan låta bli att ta kort på. Här nattetid.

Promenerade i west village och hittade den här tomma butikslokalen. Fick tusen idéer och spann iväg. Ellen och Lage, vänner som jobbar i Svenska Kyrkan i New York, skrattade när jag berättade. Dem tycker jag är lik min far. Finns alltid ett nytt projekt att dra igång.

Pir ut i Hudson.

Talande.

Ane på soundcheck. Stället ligger i Brooklyn och heter Southpaw.

Låtlistetapetsering i logen.

Logekompis.

Höstvackerhet.

Åsa och Jennie. Vi är så glada för vi har just fått in en Key Lime Pie Martini. Åsa hade provat den för några år sedan och sedan dess aldrig lyckats få den på någon bar igen. Vi hittade igen stället på St Marks Place, och skrev ned ingredienserna. Stoli vanilj, citron, cointreau, frangelico, färsk lime- och citronpress, socker. Garnera glaset med kaksmulor. Det ni.

En sista lunch med Bob innan planet går.

måndag

söndag

Random New York

Här en vild blandning av bilder från mina två senaste månader.

Mamma! Tack för pengarna jag fick när jag skulle åka. Jag köpte en fin kamera för dem.

Jag har fullständigt gått loss på Hell's Kitchens Flea Market, som hålls varje helg vid 39 str och 9 av.

Erica kollar in kläderna.

Calle köper halsduk.

Åsa kollar väskor.

Mina fynd. Clipsörhängen, brosch och cashmerehalsduk.

Och fina macchiatokoppar.

En köksmaskin jag hett önskar mig. Billig här, men lite svår att frakta hem.

Verlaine. En hund jag önskar mig, också lite svår att frakta hem. Han är busig som få men han hoppade upp i soffan och lade sig tillrätta i mitt knä, och somnade. Och stal mitt hjärta.

Det kom en köldknäpp, och jag kände mig absolut nödgad att inhandla en fejk-pälsmössa.

Mitt hörn!

Mitt sovrum.

Och en sorts utsikt. Mot ett parkeringsgarage.

Jag fick tillslut ljusslingan att fungera och ökade därmed mysfaktorn i lägenheten med ca 100%.

Roommate. Fast dödad. Av mig, tyvärr.

Skådespelaren Paul Newman gick bort medan jag var här. En gatukonstnär hedrar hans minne på trottoaren på 6:e av.

Jag förstår inte riktigt cupcakes-fanatismen i det här landet. Dem är så kreativa med detta bakverk (se nedan t.ex.) att hade dem spenderat lika mycket tid på att komma på hur man ska rädda världen som att komma på knäppa cupcakesvarianter hade vi haft världsfred, bilar som går på luft och mat till alla. Varianten ovan är dock ytterst ordinär, både i smak och utseende. Och jo, jag åt den. Var ju tvungen att prova.

Westies. I cupcakesformat.

En lunch från himmelriket, serverad på Juliette i Williamsburg. Ett ställe jag rekommenderar!

Min vanliga frukost. Mat och laptop.

Vackert myllrigt.

Ett favorithörn.

Väggkonst på 3 str.

Vet inte vilka kyrka det här är men den ser så rysk och ståtlig ut. Omöjligt att inte ta kort på den varje gång man går förbi.

En pappa och en son, som som jag bara var tvungen att smygta en bild på. Dem var så coola och diskuterade så roliga saker.

Var och såg en fantastisk konsert med Lykke Li på Williamsburg Music Hall. Utsålt och mäktigt!

Trevlig fikakväll med Jonas och Peter.

Frida på jättefina Zipper Factory.

Jag och Ane övar i källaren på Living Room. Hon gjorde en fantastisk konsert där under CMJ-veckan, och jag fick vara med på ett hörn.

Tobias spelade samma kväll. Jag kom precis till sista låten och fick gå rakt upp på scen och oförberett vara med på en låt jag inte visste om jag hört förut. Som visade sig vara världens finaste. Jag, Ane och Theresa körade som änglar.

Adam kom och lyssnade.

Hello Saferide på Bowery Electric. Såg bara några låtar här, men hörde hela konserten på The Bell House i Brooklyn några dagar senare. Fantastiskt bra!

Förorten. En fruktansvärt vacker kväll när jag åkte tunnelbana i Brooklyn.

Och en annan vacker kväll när jag åkt lite tokigt i Queens och stod och väntade på en perrong.