Det byggs exakt överallt här. Det är för mig oklart vad dem egentligen gör. Sedan första gången jag kom hit har Houston varit ett föremål för ständig ombyggnation, till synes planlöst renoverande. Jag önskar att jag litade på männen med maskinerna men det gör jag inte. Det händer ju inget. Hittills har det bara skapats taxiköer och ett evigt larmande buller.
Reklamskyltarna här är små och modesta.
Amerika är ett dubbelt land, det vet vi alla. För allt som är bra finns något dåligt, för allt som är vitt finns något svart. Bakom varje politiker mot Roe vs Wade finns en gravid tonårsdotter. För varje saxofonist belönad med ett 4-miljonerdollars stipendium för sin ovärdeliga insats för samhället finns det 30 stympade vietnamveteraner tiggandes i gathörnen. För varje borgmästare som vill "rensa upp i omoralen" finns en prostituerad som säljer sin historia om densamme. Och så vidare, och så vidare. Den här dubbelheten befäster sig ibland på ett närmast komiskt tydligt sätt, i gathörnen där människor står och undrar; ska jag gå eller inte?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar