fredag

En ytterligt besynnerlig reklam

Jag minns en datalektion när jag precis hade börjat gymnasiet. Vår lärare delade ut en stencilerad artikel som vi alla fick läsa igenom. Det handlade om något som hette in-ter-net. Det lät alldeles ogreppbart, vad var det fråga om? Efter en muntlig och något förklarande genomgång av innehållet skred han till förevisning på en av datorerna. Vi stod häpna i en klunga bakom hans rygg. Resten av lektionen fick vi leka fritt på detta internet.

Historien ovan har egentligen ingen relevans för vad som gömmer sig bakom rubriken på detta inlägg, förutom att jag fortfarande har stora problem med att förstå hur allting fungerar. Nu, när jag befinner mig i N.Y, är det helt annan reklam som dyker upp på min myspace- och facebooksida. Områdesrelaterad. Hur vet den/dem/det? Visst kan jag få det förklarat för mig, men jag kommer alltid tycka det är något magiskt till det hela. Måste vara.

En reklam som dyker upp när jag loggar ur från myspace är den om bilförsäkring. Avsändaren undrar om jag betalar för hög försäkringsavgift, dem flesta i mitt nuvarande område gör tydligen det, och vill att jag ska fylla i allehanda uppgifter för att bedöma om dem kan sänka min bilförsäkringsavgift. Så långt allt gott. Men VAD GÖR PERSONEN i den här reklamen? Och VEM kom på idén?

2 kommentarer:

Anonym sa...

jag är så glad att du har en blogg. Jag känner ju typ ingen som bloggar.

Min brorsa var typ först i hela stan med internet. Innan jag visste vad det var hade vi det hemma, och typ två år senare fick vi det till skolan. Mitt första internetminne är när min bror skrek "LIIIISA!! Vet du! Det är japaner som vinkar JUST NU, ser du? Dom filmar precis just nu och vinkar, och så kommer det hit.

Ja ba shit, det här är sååå yttersta tiden.

joel klehn sa...

internet är en märklig plats. jag vill inte heller förstå. jag vill inte förstå någonting annat heller utan hellre tro att det mesta sker genom någon form av magi. (i parentesen förklarar jag att människan i videon uttrycker sin glädje över försäkringen på det enda sätt hon känner till, genom kroppsrörelser som påminner om dans).

k