Det finns ingen författare värd namnet, som inte skrivit något om sin katt.

Han räknar liksom in. Eller känner han bara in tempot? Det verkar, för mig, som att någon går i tre 3/4-delstakt och någon i 6/8 dito. Kanske är jag yrkesskadad.

Han vänder sig om ibland och tittar mot bakre scenväggen. Och ibland verkar han frågande söka någons blick tvärs igenom rummet mot bakre väggen av teatern. Jag får för mig att det är något jag inte vet, något eller någon jag inte ser. Finns det någon där, vars välsignelse han behöver för att fortsätta läsa för oss?

Rörelsen när han läst en dikt klar. Som hade han gjort mål i en VM-kamp. "Yes!"

Vi känner oss utvalda. Det vilar en hungrig, förväntansfull stämning i teatern, som är fylld till sista stol. Har någon annan fått se det vi får se ikväll, den här skärpan, den här humorn? Det här snudd på nakna? Han har alla i sin hand, det finns inga tvivlare ikväll.

Jag skulle kunna lyssna hela natten.