Halloween del 2

Här kommer utlovade del två. Paraden var en upplevelse! Mer nedan. Först måste jag berätta om vad som hände på morgonen, på väg till tunnelbanan. Jack Skeleton-mannen var faktiskt inte den första jag såg. Vid Washington Square Park stod två män och samtalade, den ena med två hundar i koppel (eller härskare, som Klehn skulle ha sagt). Jag tittade snabbt upp på männen medan jag gick förbi, -och se! Den ena hade nos. Jag blev chockad. Jag hann tänka så många tankar. Varför hade han opererat om sig? För att likna sina hundar? Kände han en speciell släktskap med hunden som art? Var det ett statement mot människans fåfänga?

Efter en minut slog det mig att det var Halloween... Mannen var så klart utklädd, men inte med hela kostymen utan på det lite sobrare sättet, ungefär som på maskerader där man bara bär ögonbindel. Fast hundnos då. I en färg väldigt, väldigt trogen hans egen hudton. Det bör kanske tilläggas att mina glasögon låg kvar på bordet hemma.

Jag fick slåss vänligt en bra stund för att få en plats längst fram vid kravallstaketet som ställts upp längs 6th Avenue. Jag fick plats bredvid två söta och trevliga tjejer från Uzbekistan och Azerbadjan.

Poliser patrullerade upp och nedför gatan och ropade i megafoner. Alla åskådare hjälpte till att lyfta kravallstaketen någon meter fram på megafonmannens "one, two, THREEEE". Laganda, förväntan. En timme väntade jag, många hade nog stått där i tre. Under ett par timmars tid svischade det ena spektaklet efter det andra förbi, ibland tror man inte sina ögon över människors uppfinningsrikedom och förmåga att bjuda på sig själva. Eller, i vissa fall, den rörande bristen på självdistans. Folk utklädda till fotoremsor, tandtråd, valbås där man kunde avlägga tidiga röster. 200 personer i en "Thriller"-klan som dansade dansen från videon till tonerna av Michael Jacksons låt med samma namn. Utstyrda förstås, som i videon. Människor som byggt bilar av gamla Metro Cards. Metro Cars.

Först kom dem vitklädda, och strödde glitter och magi omkring sig. Av någon outgrundlig anledning anförda av en mobilpratande japan i svart cape. Eller så hade han bara hamnat väldigt, väldigt snett.




En pumpa flög förbi. Det är helt oklart vad som är i bakgrunden.

Tanter som skräms.

Snyggt gäng. Tyvärr fick våran sida av gatan aldrig se budskapet.

Det här budskapet är oklart. "Skit i mig", kanske.

Med valet i antågande var politsk satir och politiska ställningstaganden ett populärt tema. OM det finns en enda republikan på Manhattan så gick de inte i paraden detta år.


"Scariest candidate".

New Yorks val.

Synen på McCain som en krigsherre som offrar liv.

Ett annat budskap, i kategorin "Big is beautiful". Miss Good Fat, Miss Trans Fat och Miss Bad Fat.

Helt klart over-sized.

Miss Marilyn. Som vinkade glatt och ropade: " I DID sleep with John F! And I loved it!"

Jag har väl aldrig vurmat för klarinetten, men efter att ha upptäckt att den är det vanligast förekommande föremålet på loppmarknader och second hand-affärer här blev jag ändå lite glad när dessa herrar kom.

Sjukt snygga goth-japaner.

Havsgudinna med vackert leende.

Ett träd.

En grön.

Jack Skeleton, lika stilig i verkligheten.

Tomte on the loose.

Såklart.

Djur med rolig blick.

Ett till djur. Med budskap.

Mjau. Kvalificerar sig i kategorin kvällens sötaste tillsammans med det japanska paret under rubriken.

Färgglad familj.

Otäcka, speciellt när de kommer i grupp.

Kvällen avslutades traumatiskt för mig, när några män gick omkring på min hemgata och erbjöd människor att fotograferas med dessa tingestar. Jag sprang in i min port och somnade av chock.