Valdag

Det är konstigt varmt i New York idag. Jag går utan jacka på lunchpromenaden. Förutom värmen står det alldeles klart att det är något annat som ligger i luften också. Valdagen är här. Min amerikanske vän ringer och låter stasad i telefonen. Han kan inte fatta att dagen är kommen. "All this building-up for this one day and now we're finally there. I'm so nervous..." Jag säger att det behöver han inte vara. Han säger att han inte vågar vara säker. Jag säger att jag kan vara säker åt honom. Det är lätt för mig att säga det, i min föreställningsvärld är det omöjligt att McCain och republikanerna kan vinna efter en så risig kampanj. Det var precis vad min vän, och så många andra, trodde för både fyra och åtta år sedan, bara för att sedan finna sig stående med skägget i brevlådan.

Nu vill människor ha förändring här. 2008 års kampanj har kostat mer än någonsin tidigare, samtidigt har det till stor del varit folket som har sponsrat kampanjerna. 50% av Obamas fondmedel, och 37% av McCains, kommer från människor som donerat mellan $5 - 200. Min vän säger att han aldrig sett så många människor i vallokalen som idag. Alla hoppas på högt valdeltagande.

Jag frågar min doorman om han röstat idag. Ja, ja, såklart han har. Jag behövde aldrig fråga på vem innan han fortsätter. "He's gonna win you know. Of course he will."

Vallokalerna stänger kl 21 här. Då börjar vakan. Imorgon hoppas vi veta om U.S.A valde rätt den här gången.