Dagen efter

Jag är just hemkommen från en förlängd morgonpromenad. Det är grått i New York idag men fortfarande konstigt varmt och kvavt. Stämningen ute är ännu yrvaken och uppsluppen, folk hälsar och ler som aldrig förr, påtagligt lättade. Obamas namn hörs i varenda gathörn, från varenda människa som skyndar förbi och pratar i mobiltelefon, från uteliggarna som samtalar högt och vilt. Det blåser till lite ibland men aldrig tillräckligt så att flaggan längst ute på piren i Hudson kan räta ut sig i sin fulla längd. Längs parkstråket ligger höstlöven över marken, men fortfarande ser man blommor i full prakt. Vackert. En tid för förändring.

Glädje!

Det går inte att ta miste på lyckan på gatorna här inatt. Det är några timmar sedan Obama utropades till USA:s nästa president och folk är ute och firar. Alla jag går förbi söker min blick och ler stort, några gör tummen upp, en tjej som gick framför mig en lång stund höll ut handen och hi-five:ade alla som gick i motsatt riktning. Jag gick förbi Union Square på min väg hem och där var folk fortfarande kvar och dansade, sjöng, kramades, diskuterade och firade loss. Nedan ett litet klipp från myllret.

Nu är det spännande

Jag är på väg till vänner för att fortsätta valvakan ihop, nu när vallokalerna stängt här. Tog en titt ut genom fönstret och ser att tv-apparaterna i huset mitt emot står på, och alla följer valbevakningen. Personen på bilden går fram och tillbaka, fram och tillbaka framför tv:n. Obama vann just Ohio.

Valdag

Det är konstigt varmt i New York idag. Jag går utan jacka på lunchpromenaden. Förutom värmen står det alldeles klart att det är något annat som ligger i luften också. Valdagen är här. Min amerikanske vän ringer och låter stasad i telefonen. Han kan inte fatta att dagen är kommen. "All this building-up for this one day and now we're finally there. I'm so nervous..." Jag säger att det behöver han inte vara. Han säger att han inte vågar vara säker. Jag säger att jag kan vara säker åt honom. Det är lätt för mig att säga det, i min föreställningsvärld är det omöjligt att McCain och republikanerna kan vinna efter en så risig kampanj. Det var precis vad min vän, och så många andra, trodde för både fyra och åtta år sedan, bara för att sedan finna sig stående med skägget i brevlådan.

Nu vill människor ha förändring här. 2008 års kampanj har kostat mer än någonsin tidigare, samtidigt har det till stor del varit folket som har sponsrat kampanjerna. 50% av Obamas fondmedel, och 37% av McCains, kommer från människor som donerat mellan $5 - 200. Min vän säger att han aldrig sett så många människor i vallokalen som idag. Alla hoppas på högt valdeltagande.

Jag frågar min doorman om han röstat idag. Ja, ja, såklart han har. Jag behövde aldrig fråga på vem innan han fortsätter. "He's gonna win you know. Of course he will."

Vallokalerna stänger kl 21 här. Då börjar vakan. Imorgon hoppas vi veta om U.S.A valde rätt den här gången.

Fotfolket i en valkampanj

Det här är Benedicta. Hon är en av alla amerikaner som försöker göra det dem kan. Hon är till åren kommen och en aning tung, så det är svårt för henne att gå runt och knacka dörr. Idag är det kallt och soligt i New York, och Benedicta har hittat en perfekt belägen bänk på Christopher Street i west village där hon kan sitta och föra ut sitt budskap. "Vote for Obama!", ropar hon efter alla som passerar. "Please vote for Obama!". "This is my man right here", säger hon med sydamerikansk brytning och pekar på en av alla sina pins. Hon frågar var jag kommer ifrån. Jaha, Sverige! Där gillar dom Obama, det har hon hört. Vi samtalar en stund om det faktum att ganska många länder nog skulle välja Obama, ifall de hade någon talan i ärendet. Vet du vad, säger hon, de enda som inte gillar Obama är republikanerna. Hon nästan viskar fram det sista, "the republicans", och gör det klart att hon inte vill tala mer om dom. Hur som helst kommer demokraterna vinna valet, det är hon övertygad om.

Hunden är, att döma av klädsel och ansiktsuttryck, troligen republikan.

I valet och kvalet

Om man vill går det ganska bra att låtsas som att det inte pågår ett val här. Det är ganska många amerikaner som verkar göra det. Eller så gör man det ganska enkelt för sig, och blir klassiskt idiotiskt oupplyst svart/vit i sitt politiska (o)intresse. Det är skrämmande
hur vissa människor resonerar. Hur som helst, jag bor nära NYU och passerade här några glada studenter som hyllade Obama på ett, ja, ganska studentikost och spexigt vis. (Dom hyllade åtminstone rätt presidentkandidat).